Rekommendationer insektsbekämpning

Insektsbekämpning, kan förutom betning av fröet, bli aktuellt i sockerbetor. Sås betorna tidigt och får en bra start minskar risken för insektsangrepp.

Alla godkända sorter är betade med Force (10 g teflutrin/enhet). Betningen ger ett bra skydd mot tidiga insektsangrepp.

Pyretroider är den typ av preparat som finns att tillgå för insektsbekämpning i nuläget. För att få effekt av en behandling behövs direktträff på insekterna och därför ska ingen behandling göras i förebyggande syfte. Är angreppen över bekämpningströskeln ska en körning göras med Mavrik, max 2 behandlingar per år och max 0,2 l/ha och behandling. Kör först insekticiden och låt därefter betorna läka 2-3 dagar innan en ogräsbehandling görs.

Mot bladlöss är det Teppeki som ska köras i dosen 140 g/ha, max 1 gång per år.

Skadeinsekter i sockerbetor:

Trips

Trips gynnas av värme och torka.

Angripna blad är vridna, missbildade och förtjockade. Sugskador från tripsen ger gråvita fläckar på bladens undersida. Bladets ovansida ser silverskimrande ut.

 

Bekämpningströskel: När kraftiga angrepp förekommer på mer än 50% av plantorna i ett tidigt stadium.
Bekämpningstidpunkt: De första veckorna efter uppkomst.
 

Lilla betbaggen
Lilla betbaggen är en liten skalbagge som blir ungefär 1 mm lång. Larven är vitaktig och blir upp till 3 mm lång.

Lilla betbaggen angriper både grodden och bladen på betorna. Starkt angripna groddar och groddplantor dör och uppkomsten blir ojämn. Strax under markytan går det att hitta runda svarta gnaghål efter lilla betbaggen och vid fuktigt väder kan gnaghål även förekomma på hjärtbladen och på de yngsta örtbladen. Risken för angrepp ökar vid torrt och varmt väder då betan inte växer för fullt.

 

Bekämpningströskel: 50% angripna plantor i 4-6 bladsstadiet.

Betflugan

Betflugan liknar en vanlig husfluga, men är något mindre.

Betflugan kan ha flera generationer per år, hur många beror på klimatet. I Sverige brukar den hinna med 2-3 generationer. Övervintrar gör den som puppa i marken och den fullvuxna flugan kommer fram som fullvuxen i maj-juni. Flugan lägger sina ägg i grupper av 4-10 stycken på undersidan av betbladen. Om det kommer regnstänk på äggen blir de inaktiva och inga larver bildas.

Efter 2-6 dagar kläcks små larver ur äggen som borrar sig in i betbladen.

Larven äter inuti bladen tills de förpuppar sig, vilket syns som oregelbundet formade blåsminor på bladen.

Kommer angreppen tidigt kan små plantor dö eller bli hämmade i sin tillväxt.

Bekämpningströskel: Fram till 8-bladsstadiet: minering och ägg på 50% av bladen. Andra generationen (juli-augusti) bekämpas först vid kraftiga angrepp på 50% av bladen.

Betbladlus (svarta)

Den svarta betbladlusen blir ca 2-2,5 mm lång. I betfälten förekommer svarta bladlöss både med och utan vingar. Vingarna utvecklas när antalet bladlöss på en värdväxt blir för högt och gör det möjligt för lössen att flytta till en ny värdväxt.

Utvecklingen från nyfödd nymf till vuxen bladlus tar mellan 7 till 18 dagar, beroende på temperaturen. Populationens storlek påskyndas av varmt och torrt väder.
Angripna betblad är krusiga och ihoprullade. Bladlössen kan finnas i stora mängder i kolonier på undersidorna av bladen. De unga bladens tillväxt i betplantans centrum hämmas av bladlössen.

Bekämpningströskel: 20 svarta löss/planta eller koloniserande löss (dvs minst 10 löss/planta) på 40-50% av plantorna.

Bekämpningstidpunkt: Oftast första halvan av juni. Ett sammanbrott av populationen av betbladlöss brukar normalt ske mot slutet av juni, i början av juli.

Persikobladlus

Det finns flera olika sorters gröna löss, alla är inte persikobladlus.

Persikobladlusen är gulgrön till färgen och ca 2 mm lång som fullbildad. Den karakteriseras av sina långa ryggrör (sifoner) på bakkroppen. Det finns både vingade och ovingade former i fält. Bevingade persikobladlöss har en glänsande framkropp och en stor svart fläck på översidan av den blekt färgade bakkroppen. Förstadier till vingade persikobladlöss har ett mörkfärgat bröst och huvud. De ovingade lössen är vitgula eller ljusgröna.

Den gröna persikobladlusen går att hitta i betfält under hög- och sensommaren men förekommer ganska sällan i riklig mängd. Den övervintrar i trädgårdar och växthus. Fullvuxna individer föder levande bladlusnymfer.

De gulgröna persikobladlössen bildar kolonier på de yngre bladen. Bladen blir knotiga och inrullade av sugskadorna. Lössen sprider både allmän betvirusgulsot (BYV), mild betvirusgulsot (BMYV) och Beet Chlorotic Virus (BChV) och gynnas av temperaturer kring 25 grader och svag vind.

Bekämpningströskel: 1 ovingad lus per 4 plantor är tröskeln uppfylld och bekämpning ska utföras. Efter mitten av juli ser vi normalt inget behov av att bekämpa.

Gammafly

Larverna är ungefär 40 mm långa och gnager stora hål i bladen. Vid starka angrepp kan bladen på plantan ätas upp. Pupporna hittas i nät på undersidan av bladen.

 

Gammaflylarvernas angrepp börjar i fältkanterna, erfarenhet från tidigare år säger tidigast sista veckan i juni, början av juli och att tidiga angrepp påverkar mer. Vid bekämpning kan det räcka med att köra ett par varv runt fältet. Gammafly gynnas av torrt och varmt väder.

Bekämpningströskel: Eftersom pyretroiderna inte är selektiva är rekommendationen att vara restriktiv. Äldre försök visar att när 25% bladyta är uppäten kan det ge tre procent skördebortfall och att 50% bladyta som saknas ger tio procent skördebortfall. I Danmark rekommenderas bekämpning när det förekommer 3–4 larver per planta.