Praktikfall 2020, 89 ha på Söderslätt - del 38

Den blev till slut av – den sista leveransen – fredagen den 29 januari 2021.

Stukan togs upp den 8-9 november och täckts med Toptex den 12 november. Inför utlovad frost i januari frostskyddades stukan den 12 januari. Halva stukan täcktes med Jupette på den kalla sidan. Andra delen av stukan täcktes helt med plast. Plasten togs bort den 18 januari och Jupetten några dagar senare. Sorten var Daphna.

Det fanns en del orostecken redan innan

• Leveransen den 30 december gav efter 7 veckors lagring under Toptex bara en renhet på 86%. Samma sort upptagen samtidigt gav 89% vid leverans den 26 november 12 dagar efter upptagning
• Temperaturmätningen i stukan visade en stigande tendens under januari, speciellt de sista 8 dagarna trots borttagen plast och minusgrader.

I samråd med NBR och Nordic Sugar valde vi därför att försöka mäta lite mer än enbart provtagning på 20% av leveranserna.

Så här gjorde vi:

1. Provtagning på 100 % av leveranserna, totalt 32 prov på 1300 ton
2. Vartannat lass rensades helt utan reverserande rullar tillslagna i rensverket medan vartannat lass rensades med alla tre rullarna tillslagna (Holmer Terra Felis)
3. Frånrens av betor, sten och jord mättes i fyra upprepningar under själva rensverksmodulen för de båda testade varianterna
4. Kvalitén på betorna bedömdes i stukan. Efter vartannat lass fylldes en tät skopa med betor från renslastarelevatorn. 80 betor plockades slumpmässigt ut och delades in i sex grupper. Se nedan
5. Betor från de sex grupperna fylldes i provlådor i sex upprepningar. Dessa analyserades som vanliga odlarprov
    

Titta på filmen ”Undersökningar i Bösarp den 29 januari” (6:47 min)

Så här blev slutresultatet

Den 165 m långa stukan innehöll brutto 1303 ton. Det var ungefär som förväntat. Stukan som levererades den 30 december var 135 m lång, låg i vägens förlängning och innehöll brutto 8,71 ton /m. Den här stukan höll 7,9 ton/m.
Båda stukorna lades samtidigt, det mesta direkt med upptagaren. Om bägge stukorna höll samma vikt vid upptagning har den senare stukan tappat 9% av sin vikt från den 30 december till den 29 januari. Det känns mycket – för mycket.

Sockerhalten blev 16,35%. Att jämföra med 16,98 % den 30 december och 16,95% den 26 november. Minskningen kändes Ok. Det är väl i så fall mer ingångssockerhalten som man hade önskat var lite högre.

Den stora besvikelsen blev renheten som stannade på dåliga 79,3%. Av stukans 32 prov fick 10 stycken anmärkningar för frostskadat eller förstört material. Det bortskurnas materialet motsvarade 2% i renhet.

Hur såg betmaterialet ut?

Vi tittade först på ”upptagningskvalitén” dvs. blastning, rotspetsbrott och skador på mantelytan. Det är ingen strikt upptagningskvalité då ju rotspetsbrott och skador på mantelytan sker hela vägen i kedjan från upptagning, över lastning i vagn eller stuka till skador i renslastaren.

Med uppdelningen i tre grupper – enkelt uttryckt bra – OK – dåligt fick ”Betor på bil” fördelningen 37- 45-18%. Så när betorna passerat renslastaren hade alltså mindre än 2 betor av fem en skadegrad som klarade de tre kriterierna för att kallas bra:
 1) <5 cm diameter på  nackning
 2) <4 cm rotspetsbrott
 3) mantelskador <4 cm2.
 I den bästa av världar hade jag nog hoppas på lite större andel. Vi är inte speciellt skonsamma mot våra betor…

Nästa steg var att dela upp varje ”upptagningskvalité i betor utan rötor och betor med rötor.

Du ser i grafen att den helt dominerande delen av betorna hade rötor. Det gällde alla grupperna.

Sammanfattningsvis får vi alltså konstatera att de allra flesta betorna - över 92% - hade rötangrepp som gick minst någon cm in i betan – oberoende av skadegrad på betan.

Vad betydde reverserande rullar?

Så här tänkte vi: Betmaterialet är nog inte det bästa. Vilken effekt får man då av att rensa så hårt man kan i fält? Kan man i någon grad rensa bort ”det dåliga” redan i fält? Genom att konsekvent köra vartannat lass helt utan och med alla tre revrullarna till skulle vi få svar på den frågan. Varje lass provtogs.

• Av 10 prov med anmärkning kom 4 från lass körda utan reverserande rulle och 6 st med tillslagna revrullar
• Renheten hamnade på 79% både med och utan revrullar. Även sockerhalten låg på samma nivå oberoende av rensningsnivån.

Slutsats: Det finns inget man kan göra i renslastaren för att sortera ifrån eller rensa bort mögel eller rötangripna betor.

Vad låg under rensverket?

Men hur påverkades då jord- och stenmängd liksom betspillet då rensningen gick på max med tre revrullar?

Allt material som föll under rensverksmodulen samlades på en presenning.

Föraren markerade när 10 eller 20 ton lastats.
Materialet delades upp i sten, betbitar och "jord".

Betbitarna uppskattades hålla en renhet på  90%.
"Jorden" bestod till en stor del även den av betmaterial.  Då en 20 l spann vägde runt 15 kg så uppskattades betmaterialdelen till  50 %.

Med dessa förutsättningar blev resultatet att:

1. Stenfrånskiljningen var i princip obefintlig utan reverserande rullar. Med tre rullar sorterades ut 1,7 stenar per ton betor vilket innebar 1 kg sten/ton eller 0,1 % uttryckt som renhet. Det ska noteras att stenförekomsten på fältet var låg och vid den tidigare leveransen den 30 december användes inga revrullar. Här erhölls inga stenanmärkningar utom i ett prov som gav en tvåa.

2.  Större betbitar ökade viktmässigt med en faktor fem då man körde med revrullar, från 0,9 till 4,9 kg/ton. Det betyder från 0,1 till 0,5% uttryckt som renhet.
Tar man även med mindre betbitar ända ner till betmos - vilket man så klart ska göra - så minskar skillnaden även om vikten klart ökar. Utan revrullar försvann 4,3 kg betmaterial/ton betor medan det med revrullar kostade 9,4 kg/ton. Uttryckt som renhet  blir det 0,4% utan revrullar och 0,9% med  revrullar.

3. Bortrensningen av jord påverkades rätt marginellt av riktningen på revrullarna. Renheten förbättrades med 0,3% enheter med revrullarna tillslagna.

Slutsatser
- Stenfrånskiljning kräver minst en revrulle
- Jordfrånskiljningen förbättrades bara på nivån tiondelar på renheten vid körning med alla revrullarna tillslagna
- Med tillslagna revrullar rensades det bort 0,5%  mer betmaterial. En del av detta är klart rötskadat material men på intet sätt allt.

Skillnader under Jupette och plast?

Gav användningen av Jupette kontra plast några skillnader i renhet eller sockerhalt?

Tabellen visar att skillnaden var marginell och rätt osäker.
Delen med Jupette hade fler prov med frostanmärkning men både renhet och sockerhalt blev densamma om man tog bort dessa prov.
Samma gällde för värdena under plasten.
Möjligen kan man notera att sockerhalten i betorna under Jupette ligger 0,32% enheter högre i sockerhalt. Man kan nog räkna med att betorna under plasten utsatts för några fler daggrader jämfört med dem under Jupetten.
 

Vilken renhet och sockerhalt gav proven med olika skadegrad och rötangrepp?

Tabellen visar sockerhalt och renhet för betor från de sex olika grupperna

Vill man göra det enkelt kan vi konstatera att vi inte kunde visa på några statistiskt säkra skillnader mellan grupperna vare sig vad gäller sockerhalt eller renhet. Enskilda värden varierade rejält förstår vi.

Först några kommentarer till siffrorna:

- Som tidigare sagts var 92% av alla betor rötskadade. Det betydde att vi helt enkelt inte fick tag i sex upprepningar med 24 betor i varje låda från främst leden nr 3 och n 5. Därav dessa siffror inom parentes då de är mer osäkra.

- Av de totalt 25 analyserade proven fick fem prov anmärkning i form av 5,6 eller 7 för förstört betmaterial.

Här är mina reflektioner:

1. Renheten ligger på en generellt sett låg nivå över alla leden oberoende av skadegrad och nivå på rötangreppen. Uppenbarligen var alla betor i stukan angripna av rötor utan någon tydlig koppling till skadegraden på betorna. Låg renhet kan inte uppenbart lastas upptagningskvalitén.
2. Oskadade betor utan rötor – led 1 - ligger bäst till med en sockerhalt på 16,6% mot 16,2% för leden 4+6.
   Renheten för bästa gruppen – led 1 – blev 86,4% mot 82,3% för leden 4+6.
   Alla betor i stukan hade alltså inte samma angreppsgrad. Inget konstigt med det. Rimligen beror det på var i stukan betan ligger, uppe, nere eller i mitten. Om enskilda betor är genetiskt olika vet vi (jag) inte. Heller inte om växtplatsen lokalt på fältet spelar någon roll.
   Mitt huvudintryck är att i stort sett alla enskilda betor var angripna av röta – låt vara med viss variation i hur långt den utvecklats.
3. Om vi tar hänsyn till fördelningen i grupperna av betorna i stukan blev medelsockerhalten 16,32% och renheten 82,4 %. Odlarproverna via Cooksedge-provtagarna på Örtofta gav 16,35 %  sockerhalt och 79,3% renhet.
   Tilläggas kan att avskuret betmaterial i tvätten betydde 1,4% i renhet på försöksproverna och 2% på odlarproverna, dvs. på samma nivå.
   
   Det betyder att sockerhalten hamnade på exakt samma nivå medan renheten ligger 3,1% enheter lägre vid provtagningen på bruket.
   
   Här konstaterar vi att:
   - Proverna tvättats på samma sätt – på samma dag
   - Provvikten på våra försöksprover ligger - om något – under provvikten på odlarproven
   - Försöksproverna innehåller inga sten alls. Frånrensade prov vid körning med tre revrullar låg på renhetsnivån 0,1 %.
    

33 odlarprov gav en renhet på 79,3% och en sockerhalt på 16,35%.

Hur stämmer den med de prov vi tog ut i våra sex led? Då vi bestämt fördelningen på dessa sex grupper i stukan så borde vi kunna få fram ett förväntat utfall i våra odlarprover.

21-02-26          Robert Olsson

Detta är en del i serien "Praktikfall 2020, 89 ha på Söderslätt". Hela serien hittar du här.