Det händer i Örtofta - avsnitt

Följ betornas väg genom bruket - från betmottagningen till färdigt socker.

Nu under kampanjen tar sockerbruket i Örtofta emot 17 700 ton betor varje dygn. Följ med på deras väg genom fabriken! Vi börjar i betmottagningen och fortsätter med ett nytt steg i processen varje vecka.

1. Betmottagningen - drygt 500 bettransporter per dygn.

2. Vattenbehandling - betor är mestadels vatten.

3. Provtvätten - betornas kvalitet analyseras.

4. Bettvätten - separerar sten, grus och blast från betorna.

5. Extraktionen - sockret lakas ur från betmaterialet.

6. Torkanläggningen - betmassan torkas och blir Betfor.

7. Laboratoriet - vakar över alla processavsnitt i produktionen.

8. Saftrening - här ska det bli rent!

9. Kokstationen - nu blir det socker och melass.

10. Driftcentralen - där är personalen!

11. Sockerpaketeringen - från 2 kg till ton.

12. Personalfunktionen - kanske från kampanjeanställd till fast anställd?

13. Pannhuset/Kraftcentral - här ångar bruket på.

14. El/instrument, transport och lokalvård - el-egant service!

15. Verkstad, bygg, montage och förråd - ytterligare service.

---

En stor liten odlare

Det är en solig eftermiddag lördagen den 25 oktober 2008. På Örtofta Sockerbruk inkommer oavbrutet stora fordonstransporter till betmottagningen. Det är några av de ca två miljoner ton sockerbetor i Sydsverige som skördats och som nu ställer sig till förfogande i brukets oåterkalliga sockertillverkning. I Örtofta är vi vana vid denna aktivitet eftersom detta är en del av livsnerven i vår sockerproduktion.
De stora lastbilarna väges på stora vågar och just denna dag bestämde vi oss för att plocka fram ett vågkvitto för att ge detta en alldeles särskild belysning.

På vågkvittot står det bl a:

• Transaktion Nr: 1237651987654 Rasmus Johansson.
• Netto: 2 st sockerbetor.
• Inga prov.

På betmottagningen behöver man inte vara särskilt misstänksam för att förstå här fanns något som såg lite konstigt ut.
Bästa läsekrets, här kommer historien om, vad vi vet, den yngste odlaren genom brukets historia.

Rasmus Johansson från Harlösa, 5 år, har odlat fem sockerbetor hemma i trädgården i sommar. Två st av dessa ville han leverera till betmottagningen under hösten. Eftersom samordning är mycket viktigt inom jordbruket bestämde sig Rasmus för att lämna betorna i samband med att anställda fick besöka bruket med släkt och vänner.
Lördagen den 25 augusti vore därför en lämplig dag, tänkte Rasmus. Rasmus mamma och pappa är nämligen goda vänner till Vesna och hennes man. Vesna arbetar på bruket och nu hittar vi också kopplingen till varför Rasmus skulle komma till bruket, men först vill vi ha en kort intervju med Rasmus:
Vi frågar varför han tycker att det är särskilt roligt att odla betor.
- För att man får socker, svarar Rasmus och då kan man baka sockerkaka.
- Hur mycket pengar tror du att du får för betorna, undrar vi. Rasmus svarar 300 kronor.
- Tror du inte att det är lite väl mycket för två betor?
Rasmus svarar att man kan ju förhandla.
Efter detta svar från Rasmus förstod vi genast att hela Sveriges sockerproduktion var i fara.
300 kronor för två betor - detta är ungefär vad betodlaren normalt får per ton betor.
Vi måste varna betkonsulenterna så att man hanterar detta på rätt sätt.
Per-Olof Persson blev den betkonsulent som kommer att gå till historien eftersom han fick göra denna affär med Rasmus.

Betalningen? undrar vi naturligtvis!
Rasmus fick två st tefat som man åker med i pulkabacken och ett vågkvitto att spara för all framtid.
Rasmus får även hela läsekretsens applåd för att ha jobbat med dessa betor hela sommaren och genom detta visar att det lönar sig att arbeta hårt för något man tror på. Grattis Rasmus!

I efterhand ställde vi frågan till betkonsulent Per-Olof vad han och Rasmus pratade om.
Per-Olof blev tvärilsken ock sa:
- Tror ni verkligen att jag vill avslöja för er vad jag diskuterar med en affärspartner?
- Naturligtvis inte, säger vi ödmjukt, vi förstår, vi har inga fler frågor.

Kanske sitter Rasmus just nu i sin trädgård med gröna och guldgula blad och tänker på alla stora maskiner i Örtofta. Var det måhända alla långa band med betor eller maskiner som strimlade betor som imponerade eller var det när lastbilarna tippade betor.
Rasmus sitter ofta och funderar, och varför ska han inte göra det när en hel värld står öppen för att ta emot honom med alla hans tankar och allt vad han tänker ge sig i kast med.
Rasmus! Vi stöttar dig med allas våra hjärtan. Framtiden väntar på dig.
Bästa läsekrets, härmed är berättelsen slut om betodlaren Rasmus Johansson, 5 år, i Harlösa.

En sak till! Rasmus tänker fortsätta att odla betor nästa år om han får frön att stoppa i jorden.

---

En stor liten odlare II

Det är måndagkväll den 19 januari 2009. Jag har bestämt tid med Rasmus Johansson och hans pappa Niklas i brukets matsal vid 17-tiden. Det skulle bli intressant att få prata med Rasmus eftersom det blev så oerhört fint när vi på senhösten hade besök av Rasmus och hans föräldrar. Ni minns säkert att Rasmus sålde två betor till Örtofta Sockerbruk.

Niklas och Rasmus infann sig. Vi vuxna drack en kopp kaffe och Rasmus drack en Coca Cola. Rasmus blev glad över att jag hade köpt godis. Eftersom jag själv har tre söner som har varit i Rasmus ålder trodde jag att jag inte skulle ha svårt med kommunikation och frågade.

- Har du läst eller kanske tittat på bilderna från ditt förra besök på Örtofta?
- Nej, svarade Rasmus.
Det är ju klart, tänker jag, att om man inte vet säkert ska man ju inte svara ja. Det borde jag ha lärt mig.

Rasmus har hunnit bli sex år, går på förskola och fritids på eftermiddagarna.
Han var lite blyg till en början. Det var säkrast att bli fotograferad tillsammans med pappa.
- Jag kan berätta för dig Rasmus, säger jag, att det är många som har ringt och sagt att man fick tårar i ögonen när dom läste om dig och hur du odlade betor. Tycker du inte att det låter fint?
- Nej, det är väl inte fint att man gråter. Varför är det inte några som är här inne i matsalen och äter, frågar Rasmus.
- Klockan är fem på kvällen, svarar jag, och folk har åkt hem.
Rasmus spelar fotbollspel på datorn. Han säger att storebror och pappa är duktiga på datorn men mamma är inte så bra.

- Brukar inte fröken i skolan fråga hur man odlar betor, undrar jag.
- Nej, svarar Rasmus.
- Tycker du inte att hon borde vara lite nyfiken, eftersom du har blivit känd på nätet som betodlare?
Rasmus äter lite kakor och vill vara tyst ett litet tag. Ibland känner man för att ta en extra tankeställare.
Konstpaus.... pappa Niklas och jag passar på att prata om Harlösa och Eslövs kommun.
- Har du några syskon, frågar jag.
- Jag har en storebror, svarar Rasmus.
På frågan om han även skulle vilja ha en lillasyster blir svaret definitivt ”nej”.

- Vad lär du dig i skolan, frågar jag Rasmus.
- Alfabetet, svarar han och räknar upp A B C D E .... Rasmus sa att han kunde fler men han kom av sig - det gick inte att fortsätta.
- Inga problem, sa jag, även våra mest kompetenta medarbetare på bruket kan hamna i en formsvacka för några händer det ganska ofta.

- Ska du odla några betor i år, frågar jag.
- Ja, säger Rasmus, tio stycken.
Han säger att han vill att alla odlare ska fortsätta att odla sockerbetor så att alla som vill ha socker ska få det ... om det inte finns socker så kan inte mamma baka sockerkaka.
Rasmus tittar på sitt godis och hittar ett A i sitt kexchoklad. Han undrar fortfarande över mycket som han ser. Alla pokaler i vitrinskåpet i matsalen, om kocken i Örtofta har en spis, hur kan kocken se om man är hungrig, varför det står ”larmat” i köket, var har ni alla truckar, och så vidare.

Man överrumplas över Rasmus styrka i detta intensiva sökande. Drivkraften hos Rasmus leder till att han har bestämt sig för att han ska odla 10 betor i sommar. Han ska ännu ett år, omsorgsfullt, vårda plantor i jorden och till hösten få se resultatet av sitt arbete. Det är inte utan att jag känner mig påtagligt rörd när jag säger, lycka till Rasmus, du är en go påg.